Nu har jag äntligen också varit på åreskutan. Det tog nästan ett år innan jag tillsammans med Petra och Emanuel tog tag i saken.
Fint väder och många glädjeskutt från Petras sida då hon fick springa barfota tillsammans med Emanuel. Tripp tripp.
När vi nästan var uppe på toppen tog vi en lunchpaus. När vi fortsatte upp insåg vi att vi var 5 minuter från toppen som vi inte hade sett. Vår plan var att äta våffla men det var ju ingen som var hungrig nu. Smålänningar som vi är hade vi fått nys om att om man hämtar vatten från kabintoppen och kommer upp med till toppstugan får man gratis våffla. Sagt och gjort vi tog en ryggsäck och skuttade ner till kabinbanan där en 30 liters dunk full med vatten stod och väntade. Bring it on!
Jag bar den ända upp till toppen (med någon enstaka putt från Petra när det var alltför brant)
Envishet är mitt andra namn.
Välförtjänta av en våffla var vi också när vi väl kom upp. Sedan var det bara att gå ner för hela berget också, Snacka om att vara slut i kroppen efter den dagen.
#1 -
-
Pappsen:
Att gå upp till isgrottan på Svalbard måste bara varit jobbigare 😉
Svar:Nja men kanske, fast på ett annat sätt. Det var ju lite kallare på svalbard 😉
Att gå upp till isgrottan på Svalbard måste bara varit jobbigare 😉