tessanadventure.blogg.se

Den märkligaste dagen på länge...

Jag hade nyss en sån där dag ni vet när man mest väntar på morgondagen. Det började bra den första timmen på morgonen, sedan skulle jag ta min packning igen och ta mig förbi nästa sluss och över på andra sidan. Det var bara det att det var en järnväg som jag var tvungen att ta mig förbi och det fanns bara en övergång. Det kluriga var att det var sån där sick sack i stängslet när de går lite omlott. Dum som jag är följde jag mitt fina motto "kan själv" och det ska man nog inte göra varje gång. Men jag trixade förbi med kajaken faktiskt och kom ut på spåret. Spåret är ju inte direkt asfalterat så hjulen börjar fast lite och ställningen fälls ihop, plötsligt hörs "ding" "ding" "ding" och där ligger min kajak på spåret. Jaha det var bara att börja slita och dra allt jag hade för att sedan stå med min kajak bredvid spåret och vinka glatt. Vilken syn!! Efter mycket om och men fick jag på hjulen och tog mig igenom även på andra sidan. Där tog jag mitt förnuft till fånga och frågade en man om vägen till badplatsen som jag hade hört talas om, det är ju perfekt att lägga i den där. När jag nästan är framme inser jag att jag glömt paddeln. Jag hade gömt den så väl att jag själv inte hittade den på morgonen haha. Efter ett litet vrål gick jag glatt tillbaka och hämtade den. (Fördelen med att glömma paddeln är ju att jag borde märka det innan jag paddlar iväg) Äntligen kom jag i vattnet.... Jösses vilka vågor och vilken motvind. Faktiskt lite läskigt, respekt. Så vid lunch gick jag iland på en ö och smaskade i mig lite äggmacka. När jag precis ska gå tillbaka till kajaken ser jag en orm ringla under min mat. Jaha! Vad var nu det för orm. För att vara på den säkra sidan ville jag inte dit och ta med händerna utan jag satt på en sten med en pinne i varje hand och försökte lixom fösa maten till mig. Det måste sett mycket lustigt ut. Jag fick tag på maten och gick ner till kajaken, där ligger en orm till... Där står jag uppe på en sten och ringer pappa om support. För att vara på den säkra sidan googlar jag lite också. En snok, då är det lugnt enligt mina båda källor. De är rädda av sig och man brukar bara se svansen på dem när de ringlar iväg. Skönt tänker jag och börjar slå lite med en pinne mot en sten så den ska skrämmas. Då ringlar den rakt emot mig i stället och den ser så skräckinjagande ut med de stora gula fläckarna. Där hoppar jag runt och tar mig fram till kajaken för att försöka få ner min mat så fort som möjligt så jag kan komma bort från Snake Island. Då kommer en till och ringlar förbi. Och en till, men ute i vattnet. Den försöker jag lyfta bort med en pinne men den vill absolut helst ringla åt mitt håll. Jag som inte är rädd för ormar egentligen tyckte faktiskt att det var lite obehagligt när de skulle vara på mig hela tiden. Efter sju timmars paddling med paus kom jag äntligen fram till campingen. Vilken dag. Helt Slut i huvudet. Tur att jag har fina dagar också